Korleis jage 20 rasistar frå ei kyrkje

Expressen har vore hyggelege nok til å publisere heile preika Eva Brunne hadde i dag. Ei preike som klarte å jage Sverigedemokraterna på flukt. Og det er jo klart at det må vere hardt for dei å få presentert ein menneskesyn som i denne preika... Preika er ikkje banebrytande på nokon som helst måte, men Sverigedemokraterna har i alle fall klart både å vise kva menneskesyn dei står for og å demonstrere at dei er like flinke til å ta på seg martyrrolla som det populistiske rasistar brukar å vere.

 

Biskop Eva Brunnes predikan vid Riksmötets öppnande den 5 oktober 2010

(Texter: Salomos Vishet 7:15-22, 1 Thessalonikibrevet 5:16-24, Lukas 19:37-40)
  

Grattis till uppdraget.

Grattis till er som är valda medförtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just sådemokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.

Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?

Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i stadenThessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts medförtroende.

Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren tillvisheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.

När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.

Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat atten blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändringför både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringensom bokstavligen blev livsavgörande.

Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni harden fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra fördig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky motdet som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har viett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen förmänniskovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.
Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen iuppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Prövaallt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Kännnåden att vila hos den Gud som har skapat oss.

Hurra for Eva Brunne!

Nobody expects the Spanish Inquisition!

Første episode av første sesong av Monty Python's Flying Circus gjekk på lufta 5. oktober 1969, altså for 41 år sidan i dag. Dette feirar eg med ein Python-sketsj som deler tematikk med denne bloggen.

Mikkelsmess og englar

Russisk ikon som viser dei sju erkeenglane. Henta frå Wikimedia Commons

I dag, 29. september, er dagen kyrkja tradisjonelt har feira Mikkelsmess, dagen der ein minnast erkeengelen Mikael og alle englane. Dagen forsvann sjølvsagt ut av kyrkjekalenderen i Den norske kyrkja, men vart teken inn att i 1999, då som ei valfri markering. Her i Meland skal vi markere Mikkelsmess med kveldsbøn i kveld. Bibelselskapet har forøvrig ein flott artikkel om Mikkelsmess på sine nettsider.

På ei slik kveldsbøn er det naturleg å bruke mykje av det vi har av songar, bøner og lovprisningar frå englane. Å finne nok til ei kveldsbøn er ikkje noko problem, for også i våre vanlege gudstenester er det mykje vi har frå englane.

I starten på gudstenestene våre syng vi med orda englane på Betlehemsmarka brukte då Jesus vart født;

Ære vere Gud i det høgste og fred på jorda hjå menneske som gud har hugnad i.
Luk 2,14

og under nattverdutdelinga syng vi englane sin lovprising frå Jesaja;

Heilag, heilag, heilag er Herren Sebaot, all jorda er full av hans herlegdom.
Jes 6,3

I samband med nattverden kjem vi nok så nær ei påkalling av englar eller å tiltale dei som vi nokon gong gjer i Den norske kyrkje, når presten seier at;

ved han [Jesus] lovsyng englane din herlegdom, og di kyrkje i himmelen og på jorda prisar namnet ditt med samrøysta lovsong. Med dei vil vi og blanda våre røyster og tilbedande syngja:

So kjem orda frå Jesaja 6.

I liturgien vil vi ikkje tiltale englane direkte, men minst ein av salmane våre kan tolkast som ei oppmoding til englane og dei heilage om å syngje for Kristus. Det er "Atterløysar, guddomsdrott!" som står i Salmer 1997, der vi syng



Englar, helgnar, folkeslag, syng for Kongen Krist i dag!



Mikael i kamp med Satan. Henta frå Wikimedia Commons.



Om dette er ein oppmoding eller ein konstaterande setning er sjølvsagt opp til lesaren/songaren, då den kan tolkast begge vegar. Eg tolkar det slik at ropeteiknet på slutten visar at dette er imperativ, altså ei oppmoding der ein vender seg til englane og dei heilage og oppmodar dei til å vere med på lovsongen.

I vår tradisjon er nok dette det lengste ein strekk seg i å tiltale englane, men i kyrkjefamilien er dette noko som er langt vanlegare. I veska mi har eg med meg ei bok som heiter En liten katolsk bønnebok 2, og i den er det fleire bøner som er vendt til englane, då både til kvar person sin verneengel (Slik vi finn det fortalt i Matteus 18,10) og til Mikael. Bøna til erkeengelen Mikael er slik:



Hellige erkeengel Mikael, forsvar oss i striden, vern oss mot djevelens ondskap og snarer. Ydmykt trygler vi om at Gud må undertrykke den onde. Og vi ber deg, de himmelske hærskarenes fyrste, om at du med den makt Gud har gitt deg, vil styrte i helvetet Satan og ondskapens ånder som streifer omkring i verden til sjelenes ulykke. Amen



Smått komisk bilete av Rafael og Tobias. Henta frå Wikimedia Commons.



Eg vil til slutt gje eit lite lesetips. Ein artig bok som ein sjeldan kjem borti er er Tobit, ein av dei deuterokanoniske bøker. I denne boka les vi mellom anna om Tobias som er ute på tur saman med erkeengelen Rafael og ein hund for å hente nokre pengar, og på turen vert han jammen gift også. Absolutt verdt å lese på ein dag som er via til englane.

"Sannheten om soldatene i Afghanistan" - Toppen av soldatvrøvlet.

Dei norske soldatane i Afghanistan har kome med utsegn som ikkje burde overraske nokon. Vi snakkar her om gjengen som frivillig melder seg til å trene seg opp i korleis ein på mest effektiv måte drep andre menneske, for så å reise til ei krigssone på andre sida av verda der dei skal gjere i praksis det dei har trent på. Korleis nokon kan få seg til å tru at dette er folk som ikkje finn ein eller annan glede i dette, eller har dei same verdiane som resten av samfunnet er totalt over min forstand. Ein skal vere godt over gjennomsnittleg interessert i slikt for å gå gjennom den prosessen det er å verte sendt til Afghanistan. Utsegna dei har kome med til media no burde derfor ikkje kome som ein overrasking, utan at det gjer dei eit plukk betre.

Men den verkelege høydaren i soldatvrøvl kom eg over på Twitter, der magasinet FAR OG BARN gjorde merksam på at dei også skriv om soldatane i Afghanistan. Dei er nok redde for å verte gløymde i ståheien, og kan friste med "Sannheten om de norske soldatene i Afghanistan.". Eg vart nyfiken, slik dei også ville, og las smakebiten på artikkelen som låg ute på nettet. Der fann eg dette gullkornet: "Krig og omsorg er ikke motstridende. I begge tilfelle handler det om å ta vare på og beskytte" Eg kunne nesten ikkje tru det eg las. Her har propagandaen i forsvaret tatt totalt overhand, og dei har klart kunststykket å snu språkbruken 180 gradar rundt og kallar drap for å beskytte og bombing for å ta vare på. Krig er ein tilstand der fiendar drep kvarandre, der ein sprengjer hus og vegar og menneske i småbitar med bomber og andre våpen, og denne norske soldaten freistar på vegne av det norske forsvaret å framstille det som om det dei norske soldatane gjer i Afghanistan er å gå rundt med murskeia og reparere hus medan dei gjev melk til foreldrelause kattungar. Ein kan seie mykje om det norske forsvaret, men dei er i tydlegvis gode til å manipulere soldatane sine slik at dei ikkje ser kva det er dei eigentleg driv med.

Biletet av den norske soldaten i Afghanistan er henta frå Wikimedia Commons. Biletet er ikkje direkte knytta til det eg skriv om.

Victor Jara

15. september er dødsdagen til den store chilenske visesangaren Victor Jara. Jara skrev nydlege viser, ofte med tekstar politiske tekstar. Han var ein viktig person i kretsen rundt partiet Unidad Popular, partiet til presidenten i Chile, Salvador Allende. Då Pinocet tok makta i Chile i 1973, var Victor Jara ein av dei som vart arresterte. Det nye militærregimet var tydeleg redde for den påverkningskrafta dei mektige songane til Jara hadde, og sidan han også var eit viktig symbol for og leiar av den chilenske viserørsla som gav indianarane sin musikk ny og høg status, vart det som skjedde med han også ein beskjed til resten av kretsen rundt han.

I boka The Shock Doctrine skildrar Naomi Klein det som skjedde med Victor Jara etter kuppet slik:

In Santiago, the legendary left-wing folk singer Victor Jara was among those taken to the Chile Stadium. His treatment was the embodiment of the furious determination to silence a culture. First the soldiers broke both his hands so he could not play the guitar. The shot him forty-four times, according to Chile's truth and reconciliation commision. To make sure he could not inspire from beyond the grave, the regime ordered his master recordings destroyed.
Naomi Klein, The Shock Doctrine. The Rise of Disaster Capitalism, 2007. Side 105.

Samstundes vart fleire andre opposisjonelle kunstnarar drepne, felgsla eller måtte røme landet.  Militærregimet freista å drepe ei kulturell rørsle saman med Victor Jara.

Ein annan venstrevridd visasongar eg har stor sansen for er Phil Ochs. Ochs skrev ei rekkje flotte antikrigsviser, og hadde både gode tekstar og meloditeft. Grunnen til at eg nemnar han her, er ein episode Joan Jara, Victor si kone, fortel om i hennar biografi om sin ektemann Victor: An Unfinished Song. Der fortel ho at leiinga i ei gruve i Chile i 1973 gjekk ut i streik. Arbeidarane i gruva, støtta av mellom anna studentar og lærarar ved det tekniske universitetet i Santiago; universitetet der Jara jobba, fortsette arbeidet for å halde oppe kopparproduksjonen som var viktig for økonomien til landet. Joan fortel at ho køyrde ektemannen sin til universitetet for å ta buss derfrå til gruva.

As we waited for it [Bussen] to fill up with students, I got into conversation with two hippy-looking gringos with a guitar, who were sitting on the campus steps. They told me they wanted to go to the mine to show their support for the miners and maybe sing a few songs to tell them that many Americans condemned the politics of the US government.
Apparently the Chilean students didn't trust them and hadn't given them permission to get on the bus. As the conversation progressed, they introduced themselves as Phil Ochs and Jerry Rubin. I took them over to where Victor was deep in conversation with the organisers of the expedition and he intervened to allow them to go with the group. The spent all day with Victor, going into the mine with him. They heard him singing and talkin to the miners and were impressed with his easy relationship with them and how much they appreciated his songs. Victor gave them a chance to speak and to sing a few songs, translating for them, and then all together they sang Pete Seeger's «If I had a hammer». The three of them had such a good time together that in the evening, when they reached Santiago, Victor took them to the Peña, where they were warmly recived.
Joan Jara, Victor: An Unfinished Song, 1983/98. Side 205-206

Tenk å få høyre Victor Jara syngje saman med Phil Ochs!

Jara er død, men Pinochet og hans regime klarte ikkje å drepe musikken hans. Den finn ein framleis, til og med på YouTube. Eg fann «El Cigaritto» som var på den første singelen Jara gav ut. Musikken er det Jara som har laga, medan han har plukka opp teksten frå ein populær poet på den chilenske landsbygda.



Biletet av Jara si grav er henta frå Wikimedia Commons.

Nei til Nammo!

Aftenposten, VG og diverse andre meldte før helga at landslaget til hoppkvinnene har fått våpenprodusenten Nammo som hovudsponsor. Dette provoserte meg til å skrive dette lesarinnlegget som eg har sendt til nokre aviser. Kanskje kjem det på trykk, men eg legg det i alle fall ut her, så kan mine svært få eksklusive lesarar her lese det.

Før helga kom det fram at kvinnene sitt landslag i skihopping har fått den norske våpenprodusenten Nammo som hovudsponsor. NRK Hedmark og Oppland kunne på sine nettsider 21. august i år melde at Nammo sidan 2004 har seld våpen og ammunisjon for 12,5 millionar norske kroner. Samstundes medgjev adm. dir. i bedrifta at det utstyret dei sel utan tvil vert brukt i USA sine krigar i Irak og Afghanistan. NRK har tidlegare vist at våpna også vert brukt av Israel. Pengane Nammo tener kjem altså rett frå nokre av dei mest omtala krigane i verda, og våpna dei produserer vert brukte av to hærar der det gong på gong har vorte avslørt brot på krigen sine reglar.

No brukar Nammo nokre av desse pengane på å knytte til seg ei av dei gruppene i idrettsnorge det er mest positive assosiasjonar til. Hoppkvinnene har kjempa seg fram til merksemd og respekt, og har fått mykje velfortent sympati. Dette vil Nammo utnytte, og Norges Skiforbund (NSF) let dei få denne moglegheita.

I praksis vil dette seie at hoppkvinnene sine økonomiske rammer kjem som konsekvens av det sivilbefolkninga i land som Irak, Afghanistan og Palestina vert utsette for. Dei kulene som vert skotne mot folka i desse landa gjev pengar til Nammo, som dei igjen gjev til NSF og hoppkvinnene.

Dette er ikkje noko vi som hoppnasjon kan finne oss i! Når hoppkvinnene våre er i aksjon, skal vi kunne juble når dei vinn, utan ein flau smak i munnen fordi vi veit at treningsleirar og utstyr indirekte er betalt med blodpengar. Vi skal heller ikkje finne oss i at den mørkaste delen av norsk industri freistar å gjere seg akseptable på denne måten.

Eg vil oppmode alle som er medlemmer i NSF til å melde seg ut av organisasjonen i protest. NSF skal arrangere VM på ski no i vinter. Lat oss halde oss vekk frå dette arrangementet i protest. Lat oss gjere det slik at billettane vert uselde og TV-sendingane ikkje får sjåarar. Lat oss vise NSF at vi ikkje finn oss i at dei skitnar til nasjonalsporten vår med blodpengar!

KrF på ville vegar!

Eg har aldri vore ein tilhengar av KrF, og kjem nok aldri til å verte det, særleg om dei skal fortsetje med den siste leflinga si med nokre av dei mest ekstreme tankane Norge har å by på. Ole Jørgen Anfindsen har vore og snakka til lokallaget i Oslo, han vil verte invitert til Stavanger, og Bergen er heller ikkje framande for tanken. Eg undrar meg på: veit dei i det heile kva denne mannen står for?

I mai i år gav Anfindsen ut boka Selvmordsparadigmet. Det han meiner med tittelen er at den vestlege kulturen er i ferd med å ta sjølvmord, sidan vi let folk frå andre kulturar få kome og bu mellom oss.[1] Dette utdjupar han med rasing mot alt frå den forrige regjeringa KrF sat i til FN og EU. Ei av hovudtesene til Anfindsen er at det er biologiske forskjellar mellom menneske, altså rasar, og at politikk bør byggjast på den forutsetninga at ulike rasar har ulike eigenskapar. Ser ein på litteraturlista han tipsar lesarar om finn ein mellom anna Tatu Vanhanen, ein mann som hevda at grunnen til at det var så mange fattige i Afrika, var at dei hadde låg IQ der. Ein burde derfor få inn så mange europearar, amerikanarar og asiatar som mogeleg i leiarstillingar i Afrika.[2] Arnfindsen viser også til boka Gode formål – gale følger? der det vert sagt følgande om situasjonen i Norge i dag: "Med erfaringene fra krigens dager i minnet kan det synes underlig at den islamske utfordringen ikke vekker en tilsvarende mobilisering i våre dagers vestlige demokrati"[3] Meiner forfattaren med dette at ein ser det  som eit naturleg svar på islamsk innvandring at ein oppretter væpna motstandsgrupper og går til geriljakrig? Dette var to døme på litturaturen Anfindsen anbefalar å lese. Han seier sjølv at "Ovenstående bøker er formodentlig for konservative, for islamofobe, for rasistiske eller for mye et eller annet annet til at vår prektige elite i det hele tatt gidder å nedlate seg til å lese dem"[4]  At dei er islamofobe og rasistiske verkar det som han har heilt rett i, og eg vonar han også har rett i at vår elite ikkje les desse bøkene.

Kva seier så mannen sjølv?  Om UNESCO seier han mellom anna følgjande:

Videre ser vi at organisasjonen, ettersom den politiske og vitenskapelige utviklingen frem mot 1978 gikk i en ’uønsket’ retning, i stadig sterkere ordelag fordømte dem som tenkte annerledes enn en selv, og man tok dessuten til orde for å bekjempe nevnte utvikling ved hjelp av virkemidler som ville ha fått anerkjennende nikk fra både Hitler, Stalin og Mao.[5]

Dette er noko han har henta frå ein annan, men han utdjupar det vidare, og seier at

Det ser altså ikke ut til at å være dekning for å hevde at sammenligningen av UNESCOs forsøk på politisk styring av forskningen med ”det man hadde sett i nazi-Tyskland og i Sovjet-Russland” skulle være spesielt ”grov” (Lavik 1998, side 108, sitert ovenfor). Riktignok har man ikke tatt i bruk tortur, vilkårlig fengsling eller henrettelser[6]

Så kan ein jo lure på korleis dette ikkje kan vere for grovt om UNESCO ikkje brukte "tortur, vilkårlig fengsling eller henrettelser"...

Av særskild interesse for KrF kan det vere å lese dette som han seier om den forrige regjeringa dei var med i:

FN og EU er, i hvert fall et stykke på vei, både intellektuelt og moralsk korrupte (jf Klaus 2006, 2009; Støvring 2009b). Situasjonen er ikke stort bedre i det offisielle Norge, noe som ikke minst illustreres av at Bondevikregjeringen i 2002 la frem en handlingsplan mot rasisme og diskriminering hvis hovedformål var å bekjempe sannheten, nærmere bestemt sannheten om raseforskjeller.[7]

Den var altså "både intellektuelt og moralsk korrupt", noko han tydlegvis må ha stor tru på at i hovudsak gjaldt dei andre partia i regjeringa eller dei som har gått ut av politikken seinare, sidan han no vel å snakke med KrF.

KrF må vere desperate når dei slepp denne mannen til på sine talarstolar. KrF snakkar høgt om å vere eit verdiparti og forsvarar av menneskeverdet, men visar no at dette er noko dei er villige til å ofre på populismen sitt altar. Dei ansvarlege, fornuftige, menneskekjære folka det fins mange av i KrF bør ta tak i dette og rydde opp i uvesenet som har kome inn i partiet før det får tid til å slå rot. Eg har som sagt aldri vore ein forkjempar for KrF, men dette hadde eg verkeleg ikkje trudd om dei!


[1] http://www.honestthinking.org/no/index.html
[2] http://www.hs.fi/english/article/1076153484261
[3] http://www.nytid.no/arkiv/artikler/20030312/et_angrep_pa_det_flerkulturelle_norge/
[4] http://selvmordsparadigmet.no/manus/Del1.Kap08.Hummer_og_kanari.htm
[5] http://selvmordsparadigmet.no/manus/Del2.Appendiks.H.Unesco.htm
[6] Ibid
[7] http://selvmordsparadigmet.no/manus/Del1.Kap05.Offisielle_logner.htm